Kallskuret hos Birka. Foto: Heidi Rovén

Jag ska erkänna att det inte bara var kockarna i köket som var nervösa när vi kom ombord för att proväta Birkas julbord. Det var andra dagen de var igång, först ut av alla på Östersjön, och mina förhoppningar var inte högre än att jag hoppades att det skulle smaka okej.

Låter det konstigt? Nå, Birka är inte det rederi som imponerat mest på mig genom åren med sin mat. Tvärtom har ”snacket gått” (snacket oss emellan som kryssar mycket på Östersjön) att de må vara bra på mycket men maten har de inte varit bäst på (för det har Viking Line varit). Även för två somrar sedan när vi långkryssade med Birka så var trerättersmenyn vissa kvällar lite svajjig. Minns särskilt en kväll när det var rökt med rökt och…ja det blev för mycket rökt helt enkelt!

_MG_2801_1

Denna kväll blev vi inbjudna att stiga in i buffématsalen där julbordet serveras lite tidigare för att kunna beskåda läckerheterna när allt var fint upplagt, fota och inte minst få en pratstund med kökscheferna Marcus Nordin och Glenn Högback. Det var ett väldigt trevligt initiativ, och redan här började jag känna – fast jag inte smakat maten än – att något håller på att hända hos Birka.

De har i och för sig jobbat med maten i många år nu; svenska smaker kallar de sitt arbete som det finns en massa exempel på. Ändå var det först nu jag fick en väldigt distinkt aning om deras hårda arbete; att det var mer än fina ord i en pressrelease…

För där stod Marcus och Glenn, stolta men också så attraktivt sårbara över att presentera alla sina fina rätter för bedömning, de flesta skapade ombord. Vi pratade om allt från arbetet i köket, förberedelserna inför julen och hur de ska försöka få gästerna att arbeta med dem i ett nytt miljötänk (”ta mindre, men ta gärna om” för att minska mängden mat som slängs). Jag frågade dem om egna favoriter också och Marcus lyfte till exempel revbensspjällen som de var extra stolta över.

Läckra kockar åt vänster, läckra sillar i mitten, läckra ostar åt höger! Foto: Heidi Rovén.

Totalt sett är utbudet rikt med drygt 40 rätter. De serverar hela nio sorters sill vilket är flest av alla rederierna på Östersjön (alltså; alla sillälskare – Birka är ”ert” rederi!). Dessutom är de läckert upplagda i fina glaserade kärl på is i en eka i matsalen vilket är en fin och trevlig effekt. Flera sorters lax finns också och Janssons frestelse samt skinka förstås, lutfisk men även oxfilé och en kryddig lammkorv (minns inte att jag såg prinskorven men saknade den inte heller). På årets julbord finns nyheter som senaps- och maltwhiskysill, strömmingslåda med dill och dijon, rökt renstek och mandelmusslor. Utöver allt detta finns även tillbehör som såser, bröd, ostar och desserter.

Så började folk välla in och det blev dags för oss att sätta oss till bords och börja ta för oss. Vi lät oss väl smaka och jag tog minimala skedar av allt för att kunna testa igenom så mycket som möjligt. Ganska snart kände jag hur den där lätt nervösa känslan jag hade haft initialt, byttes till ett lugn inombords. Detta var bra, riktigt bra till och med!

Foto: Heidi Rovén.

Jag smakade alla sillar, de flesta var fina. Favoriten blev den som också hade valts till årets sill ”Björnbär och grönpeppar” – jättegod hur underligt det än låter! Hur bra revbensspjällen var förstod jag inte förrän efter att jag hade ätit de andra rederiernas, som jag tyckte var för torra och fattiga. Birkas var saftiga, rejäla och med fin kryddning.

Deras Janssons frestelse (jag älskar en bra Jansson!) är helt perfekt; helt rätt sälta och konsistens. Men favoriten blev – lite otippat kanske eftersom det fanns mer glamorösa rätter på bordet – deras fantastiska köttbullar!

Här briljerade verkligen Birka i sitt arbete med att servera mer lokal- och närproducerat. Köttet kommer nämligen från ett slakteri på Åland där de mals och blandas enligt Birkas recept för att sedan stekas ombord. Prefab-bullar har jag inget till övers för och det finns en uppsjö av varianter som är söndermalda och smakar bebismat eller för hårdstekta och bara smakar lök. Birkas däremot var verkligen suveräna; jättegod kryddning, saftiga och rätt malda. De får mitt toppbetyg!

Fina ostar fanns också samt en hel del mumsigt på dessertbordet; ganska mycket godis men också exempelvis chokladmousse i fina små chokladskal och mandelmusslor med hjortrongrädde. Och just de där mandelmusslorna måste jag faktiskt lyfta lite extra. Av en slump råkade jag fota dem rätt ”närgånget”, vilket jag även gjorde på Viking Line som också hade musslorna på sitt julbord. Viking Lines variant liknade dock inte ens deras egen pressbild av dem!!! Det gjorde däremot Birkas vilket jag tyckte var både ganska lustigt, och anmärkningsvärt… Birka hade ansträngt sig att verkligen fylla dem, och dekorera dem läckert med olika sorters bär i varje. Det bara lyste omtanke, vällagat och julkärlek om dem! 🙂

Birka. Ett rederi, ett fartyg. Och så en ambition om att verkligen göra god mat åt sina gäster! Marcus och Glenn och hela ert gäng i köket; ni är så på rätt väg, ni är så på gång! Ert fina julbord gjorde mig både mätt och glad, det smakade hemlagat och juligt, och jag vill varmt rekommendera det till andra som är sugna på att äta ett smakligt och dignande julbord till havs!

Heidi RovenBirka CruisesBirka StockholmBloggJulbordskryssningMat och dryckBirka,birka cruises,glenn högback,hemlagat,janssons frestelse,julbord,julbordskryssa,julbordskryssning,julmat,köttbullar,mandelmusslor,marcus nordin,östersjön,sillJag ska erkänna att det inte bara var kockarna i köket som var nervösa när vi kom ombord för att proväta Birkas julbord. Det var andra dagen de var igång, först ut av alla på Östersjön, och mina förhoppningar var inte högre än att jag hoppades att det skulle...Kryssningar - nyheter, bra tips och råd